I mars kom det första larmet. Svensksomalier var överrepresenterade bland de avlidna i covid-19 i Stockholm. Plötsligt stod de i centrum av en debatt om virusspridning, integration och levnadsvillkor i förorterna. Två månader senare tittar både svensksomalier och journalister tillbaka på hur diskussionen skildrades i media och vilka röster som egentligen fick höras.
– I bussen eller på jobbet, när människor ser att det kommer någon somalier så blir många mer försiktiga än när de pratar med andra. De tittar på dig och håller mer avstånd. Jag har känt det, men jag håller ju avstånd även för min egen skull.
Mumtaz Said är 32 år och bor i Malmö. Hon jobbar med kundservice och varje dag träffar hon ett 50-tal besökare.
Hur vet du att det inte bara handlar om att personerna vill hålla avstånd på samma sätt som till andra?
– Det ser ut på ett annat sätt. På jobbet bryr sig inte kunder om avståndet när de väntar på att få hjälp, men om en somalier kommer så ställer de sig upp eller flyttar från platsen, säger hon.
Mumtaz Said har själv somaliskt ursprung. Med blandade känslor har hon följt medierapporteringen om coronavirusets utbrott bland svensksomalier i Stockholm.
Det började den 23:e mars. I en SVT-artikel berättade Svensksomaliska läkarföreningen att sex av nio som hade avlidit av covid-19 i Region Stockholm var svensksomalier, och att fem av dem var bosatta i Järvaområdet. Nyheten spred sig som en löpeld i media.
”MÅNGA KÄNDE SIG UTPEKADE”
MUMTAZ SAID
– Somalier blev mer uppmärksamma på problemet, det var jättebra, men när man bara läser om oss… många kände sig utpekade, säger Mumtaz Said.
Marina Ferhatovic är reporter på Dagens Nyheter i Göteborg. Hon är en av flera journalister som har rapporterat om svensksomalier under coronakrisen.
– Jag kan förstå svensksomaliernas reaktioner och det är rimligt att känna sig utpekad. Men man gör alltid en avvägning tillsammans med sin redaktör, till exempel innan man skriver ut etnicitet, säger Marina Ferhatovic.
Hon tycker att det är svårt att säga om det blev rätt eller fel i rapporteringen om svensksomalier.
– Om det ledde till att folk fick upp ögonen för det, då var det värt det. Men ibland kanske man inte förstår konsekvenserna om man själv inte är den som blir drabbad, säger Marina Ferhatovic.
Jakten på ett svar
Under veckorna som följde spekulerades det i medier och på internet varför just svensksomalier som grupp var så hårt drabbade av coronaviruset. Brist på information på somaliska, olikheter i hur information tas emot och kulturella aspekter var några hypoteser som nämndes. Samtidigt sköljde också en våg av hån och skämt i sociala medier över de avlidna svensksomalierna.
Tidskriften Expo rapporterade bland annat om kommentarer på den högerpopulistiska nättidningen Fria Tider. Där möttes nyheten om svensksomalierna med kommentarer som ”underbart om vi kunde bli av med dem för alltid” och ”det går åt rätt håll”.
Omar Adam är 40 år och bosatt i Malmö. Han är ideellt engagerad i Somalilands förening, som jobbar för att sprida kunskap om och mellan svenskar och somalier. Han tycker att en djupare granskning av dödsstatistiken i Järva borde ha gjorts tidigare.
– Ska vi bara fastna i att informationen inte nått ut på grund av språkbrister? Eller ska vi tänka om det finns andra faktorer som spelar roll?
Omar Adam pekar på yrken som ett exempel.
– Det är inte så många som kan jobba hemifrån. Medierna hade kunnat granska de här andra faktorerna för att kunna ge en rättvis bild från början.
Reportern Marina Ferhatovic stod själv inför dilemmat att inte ha svar på alla frågetecken.
– Jag tyckte det var kämpigt just att det inte fanns någon förklaring till varför. När det är skarpt nyhetsläge kan man inte veta allt, men då har man en skyldighet att följa upp. Det är viktigt för journalister att inte bara köpa första bästa information, säger Marina Ferhatovic.
Skillnader i Stockholm och Skåne
Region Skåne har inte offentliggjort statistik över smittspridning i olika stadsdelar. Eftersom det är så pass få dödsfall i regionen riskerar patientsekretessen att röjas om de ger ut detaljer om områden, enligt Region Skåne. Än så länge ser dock inte smittskyddsläkare några speciella klusterbildningar i Skåne.
Mumtaz Said bor i Rosengård. Omar Adam i Almhög. Trots att coronaviruset inte har nått Malmös ytterområden i samma utsträckning som i Stockholm så har rapporteringen om svensksomalier ändå gjort ett avtryck hos personer där.
– Ofta skriver media något som väcker intresse hos läsarna, men man måste tänka vilka negativa konsekvenser som kan uppstå när man rapporterar på ett snedvridet sätt, säger Omar Adam.
Har media ett ansvar i det?
– Ja, det som sägs i media blir ju en sann bild, så det påverkar andras tankar gentemot den du skriver om.
Från toppnyhet till medial skugga
I början av april var 15 av 100 som hade avlidit i covid-19 svensksomalier från stadsdelarna Rinkeby och Tensta, som är en del av Järvaområdet. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch gav sig in i debatten med rubriken ”vi måste våga tala klarspråk om corona och förorten”. Hon pekade bland annat på bristande tillit till myndigheter, analfabetism och annorlunda medicinska traditioner som möjliga orsaker till smittspridningen. Efter ett svar från Somaliska riksförbundet som förkastade partiledarens teorier började debatten om covidsjuka svensksomalier att ebba ut.
– Det skulle vara bra om media kollade vad som har hänt nu. Är det samma statistik eller har det ändrats? Det skulle kunna visa samhället att somalier har hört och läst om detta och ändrat deras beteende, säger Mumtaz Said.
Efter två veckor i ofrivilligt rampljus valde många svensksomalier att dra sig undan från media.
– De vill inte bli utpekade igen eller ha mer uppmärksamhet, förklarar Mumtaz Said.
Omar Adam bekräftar Mumtaz bild, men han är också kritisk till att media inte närmade sig svensksomalierna tidigare.
”TIDNINGARNA SKREV JU I PRINCIP HEMIFRÅN I BÖRJAN, DE HADE INTE TRÄFFAT ELLER PRATAT MED FOLK. DE BORDE HA HAFT MER KÄLLOR”
OMAR ADAM
– Många ville inte att folk skulle fortsätta prata om att somalier är si och så, men jag tycker det är bra att säga ifrån om något inte stämmer. Tidningarna skrev ju i princip hemifrån i början, de hade inte träffat eller pratat med folk. De borde ha haft mer källor, säger Omar Adam.
Augustin Erba är redaktör på Dagens Nyheter. Han skriver i mejl att han också saknade vissa perspektiv i rapporteringen innan två av hans kollegor gjorde reportaget ”Så fick svensksomalierna skulden för sin egen död” som publicerades den andra maj, sex veckor efter den första rapporteringen om coronasmitta bland svensksomalier.
– I fallet inför texten om svensksomalierna tyckte jag det var slående hur mycket journalistik som gjorts utan att någon hade talat med dem som faktiskt hade anhöriga som hade dött. Jag tycker att det är viktigt att inte bara tala om människor utan med dem som rapporteringen gäller.
”Döden talar sitt klara språk, men man måste förklara”
I Göteborg har coronavirusets framfart inte ett lika tydligt mönster som i Stockholm med smittspridning i utsatta områden. Östra Göteborg är den stadsdel som har drabbats värst, men i övrigt finns det inga direkta samband mellan områden och virusspridning, enligt Smittskydd Västra Götaland.
Abdikhader Yusuf är 33 år. Han bor i Göteborg och jobbar som socialsekreterare i Angered. Hans arbetsområde har inte varit lika hårt drabbat av coronaviruset som Östra Göteborg, men han känner till svensksomalier där som har insjuknat i covid-19.
– Det är frontfigurerna som drabbas först, säger han och hänvisar till att många svensksomalier jobbar i serviceyrken.
Abdikhader Yusuf har följt medierapporteringen om smittspridningen i Järva med skepsis. Över telefon förklarar han att han tycker att komplexa problem ofta ges allt för enkla förklaringar.
– Döden talar sitt klara språk, men man måste också förklara. Hade det varit bra journalistik hade den varit grävande i varför det ser ut som det gör. Man fokuserade på kulturella aspekter när det finns strukturella problem som vilka jobb man har, trångboddhet och sämre hälsa i förorterna.
Abdikhader Yusuf fortsätter:
– Det är som att säga ”det är dem som är problemet. Hade de vetat hade de överlevt”.
”VI HAMNAR OFTA I ETT FÖRSVARSLÄGE DÄR VI MÅSTE FÖRKLARA ATT VI INTE ÄR DE ONDA”
ABDIKHADER YUSUF
Vissa somalier försökte själva ge en motbild till detta i media. Hur ser du på det?
– Det var ju några svensksomalier som skrev, men skadan var ju redan skedd. Vi hamnar ofta i ett försvarsläge där vi måste förklara att vi inte är de onda, säger Abdikhader Yusuf.
Augustin Erba, redaktör på DN, tycker att samhällsgrupper ofta framställs på olika sätt i media.
– Min erfarenhet är att när människor från en majoritet eller som har hög status drabbas av något så beskrivs det ofta som att det är situationen som orsakat detta. När människor från en minoritet eller som har lägre status drabbas så beskrivs det ofta som att det är personen som orsakat detta, skriver Augustin Erba.
Han tycker att vissa medier framställde det som om Italienresenärerna hade otur medan svensksomalierna var för dåligt integrerade för att följa instruktionerna.
– Det visade sig vara exakt tvärtom. Italienturisterna valde själva att åka dit på semester. Svensksomalierna som vi pratade med var mycket medvetna om smittan, men var tvungna att arbeta för att försörja sig, till exempel köra taxi eller städa på Arlanda, där de dessutom utsattes för sjuka Italienresenärer.
Dåtidens och framtidens journalistik
Trots att rapporteringen om coronasmitta bland svensksomalier huvudsakligen handlade om Järva fick det en debatt om integration, fördomar och levnadsförhållanden i utsatta områden att explodera över Sverige. Rapporteringen gjorde ett avtryck både hos de som skildrade och de som skildrades, och båda parter har tankar om hur journalistiken kan bli bättre.
– Journalister kan titta tillbaka på hur man har skildrat invandrare och minoriteter historiskt. Ju mer medveten du är om skildringarna före dig desto bättre, säger Abdikhader Yusuf.
DN-reportern Marina Ferhatovic vill bredda journalistiken och inte bara rapportera om ytterligheter.
– Det finns en ambition om att fånga upp mer vardagliga händelser, inte bara det negativa eller de ytliga, glada bildjobben. Vi vill visa hela spektrat för att ge en rättvis bild av människor och områden, säger Marina Ferhatovic.
Redaktören Augustin Erba avslutar sitt mail med:
– Vi kan alltid bli bättre. Det finns alltid mer att berätta.
Alice Mutambala
alicemutambala@gmail.com