Yttrandefrihet har alltid varit central för konstens uttryck. När det nya coronaviruset bröt ut i december 2019 förändrades snabbt den fria rörligheten globalt och villkoren för hur vi lever har sedan dess reglerats starkt. Konsten har i alla tider använts för att spegla samtiden – så vad händer när utövarna isoleras?
I 53 år har konstrundan hållits varje påsk på Österlen i Skåne. Men inte i år. I år ställdes den in för första gången sedan starten 1968, med anledning av corona. Skånes konstnärsgrupp, ÖSKG, startade 1974 för konstnärer aktiva och boende i Simrishamn, Sjöbo, Tomelilla, Ystad och Kristianstad. Tjörnedala Konsthall ligger i Simrishamns kommun och drivs av just ÖSKG, som håller i Konstrundan.
Ett vanligt år kommer besökare från hela Skåne men även från Stockholm, Tyskland och Danmark för att ta del av verk från Skånes konstnärer. Största delen av besökarna och utställarna tillhör en äldre åldersgrupp vilket gör att många är extra utsatta för viruset.
– Vi sa till konstnärerna att de kunde ha öppet om de vill, men det är ingen konstrunda. Det var inte ÖSKG:s grej om de har haft öppet, säger Rachel Tess.
ÖSKG står nu inför konkurs. Enligt Rachel Tess är de ekonomiska problemen inte nya men coronakrisen har förvärrat dem. Hon säger också att det var lika mycket jobb att stänga ner Konstrundan som det var att planera den.
– Vi hade redan tryckt och delat ut tidningen och tryckt lotterna. Så det var massa pengar som försvann där, säger hon.
Konstnär på Österlen
En konstnär som påverkas av att folk inte rör sig lika mycket ute längre är Lisa Tofft. Hon har varit verksam konstnär på Österlen i 25 år och har sin ateljé i Svinaberga nära Kivik. Hon var en av konstnärerna som hade öppet när Konstrundan vanligtvis äger rum.
– Jag tycker inte att jag behöver ta ställning till hur någon annan ska uppföra sig genom att hålla stängt. Men nu kom det så lite folk så det var inget problem faktiskt, säger Lisa Tofft.
Hon jobbar med skapande i olika uttryck. I glasdiskarna finns silversmycken i form av halsband och ringar, ovanpå kylskåpsmagneter med olika motiv och i fönstrena står tavlor i liknande exemplar. I rummet intill har hon sin verkstad. Hon är även återförsäljare åt andra konstnärer.
Lisa Tofft säger att alla i samhället just nu är tagna av stundens allvar. Personligen har coronakrisen minskat hennes köplust och glädje över vanliga inköp, ett mönster som hon märker tydligt även hos kunderna.
– Det som jag säljer just nu är bara presenter, studentpresenter, “min fru fyller 60”, sånt här som “jag måste köpa”. Det är väldigt lite “Gud vad den här var fin, oj jag tar två!”.
Lisa Tofft har ställt ut på Konstrundan sedan hon bosatte sig på Österlen. I år uppskattar hon att hon kom upp i endast 10 procent jämfört med ett vanligt år.
– Det är väldigt mycket så att man kommer på Konstrundan och tittar men man kanske kommer på sommaren och handlar, eller man kanske handlar på nätet. Så det är ju ett större fall än bara i antal besökare.
Men det är inte bara under Konstrundan som kundflödet minskat. En vanlig dag kommer runt två kunder istället för kanske 20, uppskattar hon.
Kan konsten i sig påverkas av corona?
– Konsten är resultatet. Alla intryck man får som konstnär processar man och uttrycker.
Lisa Tofft har själv inte skapat något som är kopplat till coronaviruset, men hon har exempel på konstverk vars budskap förändras när man plötsligt ser dem från ett annat ljus. Hon går fram till en tavla med en röd figur, som hon gjorde för flera år sedan.
– Den här den blev ju jättemycket mer intressant nu än vad den var i höstas.
”VI HAMNAR OFTA I ETT FÖRSVARSLÄGE DÄR VI MÅSTE FÖRKLARA ATT VI INTE ÄR DE ONDA”
LISA TOFFT
Lisa Tofft är inte särskilt orolig för sin ekonomi i framtiden. Hon är alltid optimistisk och menar att konstnärskap innebär att vara kreativ på många olika nivåer, även för hur man ska överleva. Själv föreläser hon om sin konst och om hur man försörjer sig som konstnär. Hennes konstverk säljs även hos återförsäljare i andra butiker och hon har en kooperativ butik i Malmö.
Trots att kundflödet har minskat känner hon sig aldrig deppig eller ensam i ateljén under dagarna. Men hon blir i dagens läge extra motiverad när hon säljer något.
– Det finns ju en sida som är nästan pinsam men det här med att tjäna pengar, det håller ju en igång. Också på grund av att man har en så osäker inkomst, man vet aldrig hur det ska gå. En tusenlapp betyder att man har lön en vecka till.
Ung konstnär i pandemin
En annan konstnär vars situation påverkas av coronakrisen är Moa Kylin. Hon är 29 år och går sista terminen på Kulturprojektlinjen i Malmö, en folkhögskoleutbildning där man under ett år får chans att utveckla sitt konstnärliga projekt. Hon hade precis lyckats få studiemedel för sina studier. Kort därefter bröt coronaviruset ut, men hon vill inte fokusera på stressen.
”DET ÄR JU VÄLDIGT MÅNGA KONSTNÄRER SOM INTE KLARAR SIG PÅ SITT KONSTNÄRSKAP”
MOA KYLIN
Moa Kylin påverkas framförallt av att det inte längre finns lika mycket extrajobb att tillgå. Enligt henne är det svårt för konstnärer att leva av enbart konsten.
– Det är ju väldigt många konstnärer som inte klarar sig på sitt konstnärskap utan tar andra former av timanställningsjobb och många slopas ju också just nu, säger hon.
Moa Kylin har inte heller någon avslutad kandidat inom konst, vilket gör det svårare att jobba konstnärligt på det sätt hon vill med workshops i terapeutiskt syfte med människor som har psykisk ohälsa. Det är något som hon gjort ideellt tidigare och drömmer om att kunna jobba mer med.
Hon ser sig själv som en abstrakt textilkonstnär, vilket innefattar allt från väveri till att arbeta med tyger.
– Precis som jag jobbar med mycket av det inre för att det ska få utlopp, så försöker jag skapa former över saker som jag inte kan sätta ord på.
I sommar skulle hon ha hållit i en konstworkshop för barn på ett bibliotek som hon jobbar timmar på. Men på grund av coronakrisen har biblioteket inte längre råd att genomföra den. De pengarna skulle bland annat ha täckt två månadshyror för hennes lägenhet.
Perspektiv från en konstprofessor
Sarat Maharaj är professor i konst och undervisar bland annat på Konsthögskolan i Malmö. Sedan i början av mars befinner han sig i isolering i sin lägenhet i London.
Varför är konsten viktig i ett samhälle?
– Konstinstallationer på gatan, rap-musik, dans och streetdance på gatan är alla sätt som vi uttrycker oss via. Det skapar nya band mellan människor som jag beskriver som klibbigheten, säger Sarat Maharaj.
Denna klibbighet menar han är en essentiell förutsättning för att konst ska kunna uppstå spontant. Det är en aspekt av samhället som konsten både utsöndrar och lever av. Det utrymme där folk kan kommentera, kritisera och skapa konst är en särskilt viktig gren i demokratier enligt Sarat Maharaj.
– Detta är varför nutida demokratier är mer vibrerande och levande. Vi ser att de har ett stort flöde av kultur.
”INTERNET ARTIKULERAR SFÄREN AV ISOLERING”
SARAT MAHARAJ
När människor nu lever i en allt högre utsträckning på internet övergår vi till en värld som styrs av av algoritmer – motsatsen till klibbigheten och spontanitet.
– Du kan planera ett konstverk till hundra procent. Men vi kommer ändå att vilja återvända till klibbigheten, hur mycket vi än försöker organisera det.
Sarat Maharaj ser delvis konst som den artistiska representation vi skapar av oss själva i ett socialt samhälle. Det kan man se i hur en beter sig, klär sig och komponerar sig själv i sociala interaktioner och strukturer. Detta är en aspekt av vad han ser som vardagskonst och som formar samhället. Utöver detta säger han att vi också har ett mer självmedvetet sätt att producera konst – kultur som en kan ta del av på museér och gallerier.
Så påverkas det fria mötesrummet
– Internet artikulerar sfären av isolering. Vi kan redan se hur den restriktionen av interaktion gör att vi blir mer och mer stöpta i att tänka att allting måste vara organiserat enligt tydligheten av algoritmer, säger Sarat Maharaj.
Verkligheten på internet är enligt Sarat Maharaj ordnad och uppbyggd kring algoritmer. Detta menar han även är anledningen till varför en utställning på internet inte är samma sak som en i
verkligheten.
– Det är någonting som fattas, och vi måste stöpa om det i internetsfären där vi kan introducera klibbigheten, det oförutsägbara, tillbaka in i detta väldigt organiserade utrymme.
Han menar att vi kommer att behöva tänka nytt: hur kan konsten ta oss in i det okända på internet? Vilket är det konst ska göra, enligt Sarat Maharaj.
Kan den fria konsten vara hotad när regeringar nu i allt högre grad dikterar villkoren för hur folk möts?
– Själva ekonomin idag har genomgått en förändring där vi inte längre kan separera konst och kultur från ekonomisk produktion. Det var annorlunda förr, när vi hade industrier och då en enda elit producerade konst som en politisk sfär kunde försöka kontrollera.
I det postindustriella samhälle som Sarat Maharaj menar att vi nu lever i, säger han att kreativitet inte endast handlar om att producera konstobjekt utan även designprodukter. Idag är konsten en del av det ekonomiska systemet, och konstens produkter säljs på marknaden. Därför blir det slutligen väldigt svårt för vilken politisk sfär som helst att ha total kontroll över konsten, vilket var fallet i de industriella samhällena. Att regeringar helt skulle hindra den fria konsten ser han därför inte som möjligt.
– De kan inte göra det, för de kommer att förstöra och störa hela processen i vilken kreativitet nu cirkulerar som en del av ekonomisk produktion. Det blir en intressant punkt att examinera.
Embla Hölttä
embla.hh@gmail.com